Samspel i parkförvaltning

Målet med avhandlingen är att bidra till ökad kunskap om hur arbetet i svensk parkförvaltning fungerar. För att förstå den komplexa verklighet som arbetet i parkförvaltning innebär, ställdes följande forskningsfrågor: Hur ser arbetet i svensk parkförvaltning ut med avseende på samspelet mellan parkarbetare och tjänstemän? Hur uppfattas biologisk mångfald, relaterat till parkskötsel, av parkförvaltare? Tre parkförvaltningar har studerats ingående avseende arbetet på de taktiska och operativa nivåerna. Samspelet mellan parkarbetare och tjänstemän med avseende på skötsel och förhållningssätt till biologisk mångfald har särskilt fokuserats. Aktörer med olika professionella roller har djupintervjuats och följts i arbetet med hjälp av deltagande observation. Olika förhållningssätt till parkskötsel identifieras och redovisas som fyra olika skötselideal: det estetiska, det ekonomiska, det ekologiska och det sociala skötselidealet. En fördjupad studie visar att biologisk mångfald uppfattas som sex olika företeelser. Olikheterna i uppfattningar komplicerar kommunikation om biologisk mångfald och orsakar att frågan hamnar mellan stolarna eller uteblir. Samspelet i parkförvaltningarna varierar från att man arbetar medvetet med att skapa nya arenor mellan de operativa och de taktiska nivåerna till att det förekommer glapp i kommunikationen, så kallade missing links. Det finns inslag av organisatoriska och kulturella hinder för samspel mellan nivåer respektive mellan park- och natursektorerna. I parkförvaltningarnas organisationskultur framträder två subkulturer: den traditionsbärande respektive den nyskapande. Den traditionsbärande kulturen kännetecknas av erfarenhetsbaserad kunskap från mångårig praxis. Den nyskapande kulturen kännetecknas av mer utbildning, ett ifrågasättande av gamla traditioner och ett kreativt tankesätt samt en ny typ av ledarskap som är mer inkluderande liksom ett medarbetarskap som är mer nätverkande och ansvarstagande. Olika synsätt på biologisk mångfald, skötselideal och kulturer kan betyda att målsättningen för parkskötseln inte alltid är gemensam. Utveckling av parkförvaltning och skapande av långsiktigt hållbara parkmiljöer kräver kompetensutveckling av personalen samt ett utökat samspel inom organisationen med gemensamma mål och visioner