Lund Observatory

Att bestämma omloppsbanan för en komet kan svara på många frågor om vårt solsystem, och även resten av universum. Idag använder vi oss av olika algoritmer för att preliminärt kunna beräkna omloppsbanor hos bland annat kometer, men vad krävs egentligen för att få ett någorlunda korrekt resultat? Det finns ett antal olika metoder för att bestämma omloppsbanan hos en komet, men alla är grundade i den äldsta grenen av astronomin; astrometri, vars syfte är att mäta positioner och rörelser hos olika himlakroppar. Astrometrin sträcker sig långt före Galileos tid och har utvecklats avsevärt genom åren. Idag använder vi särskilda satelliter avsedda för att samla in information om bl. a kometer, vilket är vad en stor del av detta projekt kommer handla om. Den metod jag har använt mig av för att beräkna omloppsbana för en komet är den så kallade Gauss metoden. Denna metod går ut på att vi känner till kometens position vid tre olika datum och därifrån, genom ett datorprogram, beräknar banans parametrar, kometens så kallade banelement. För mindre än tre kända datum fungerar inte denna metod, men det är även viktigt att vi använder ”rätt ” datum. Väljer vi datum med för liten separation kommer vårt resultat inte att bli särskilt korrekt. Vi måste alltså använda datum med större separation för att få ett så bra resultat som möjligt på våra banelement. I rapporten har jag upprepat processen för två aktuella kometer; C/2011 L4 PANSTARRS och C/2012 S1 ISON, för vilka jag i sin tur har beräknat banelemente